Sitter och pratar med J och L på facebook. Jag och L pratar om våran utlandsresa i sommar,

om 120dagar drar vi klockan 06.05 och de känns heelt sjukt. Sen vi gick i typ 8an har vi

sagt "det året vi fyllt 18, den sommaren ska vi åka utomlands tillsammans" och vi går 2a året

i gymnasiet nu så för nästan fyra år sen nämnde vi detta för första gången.  Och nu handlar det

om ett par månader bara.

Åh det blir den längsta tiden vi är tillsammans på jag vet inte hur många år. Det längsta vi varit

annars är 2veckor, men nu är vi 2 veckor utomlands, sen kommer hon ner 5dagar innan vi drar och

hon blir kvar några dagar efter vi kommit hem så nästan i 1månad blir det, och de känns grymt!

 

Så är jag riktigt glad också, nu i sommar flyttar N upp hit igen efter typ 6år ifrån varann tror jag med

att träffas typ högst 5ggr per år. Åh när L tagit studenten så ska hon flytta ner hit igen efter 10år ifrån

varann kanske? Med högst 2 träffar per år, så inom 2år hoppas jag kommer jag ha fått tillbaka två av

mina vänner hit som betyder mer än alla stjärnor på himlen och alla pengar på denna jord.

Men att dem flyttat och bott så långt bort så länge så jag inte minns hur många år som gått är jag

tacksam för, för det har byggt upp våra vänskaper till starkare än starkast. Om dem hade bott kvar

hade vi nog inte varit såhär nära vänner, åh vem vet, vi kanske inte hade varit vänner alls.

 

Men nu ska jag kolla tv. Ciao:*